I små landaområden har vi en egen munart, ett folkmål som gör att vi kan göra oss förstådda och kommunicera med andra likasinnade inom språkvärlden. Det gör också att vi håller ihop mot andra utbölingar och spissmongade.
I Skåne talar vi skånska, många gör det fortfarande med lite uppblandning av annat norröver, men om någon från Arktis kommer och påstår att vi talar gröded och otydligt, då blir vi vresiga och argsinta. Vi är skåningar och vi talar vår dialekt med stolthet och med stringens, det är även nödvändigt att värna om den, om vi skulle bli ett självständigt land eller en provins inom Danmarks gränser någon gång framöver. Jag ser det som självklart att de små barnen lär sig skånska i skolan och att våra bildningsförbund anordnar kurser i skånska för att bevara och utveckla vårt folkmål.
Skådespelaren Bror Tommy Borgström har valt ut ett antal texter av kända skånska diktare som Birgit Lindström, Elly Hallgren och Daniel Rydsjö och samlat dem på en skiva. Han läser dem på ett himmalagat skånemål, men han gör det rysligt bra. Han inte bara läser rakt upp och ner, han gestaltar med dramatisk nerv och med stor närvaro och känsla. Det finns otaliga bra ordstycken med en typisk skånsk knorr, på utrikiska heter det punch line. Jag väljer en haiku på österlenska av Birgit Lindström ur hennes samling Når de e skomt i stuan, den är så här.

"Nån e ve dören å vill inj.
Gla yppnar ja.
Nä bara katten…"

Om det är svårt att begripa allt finns det med en ordlista, där är det ett ord jag särskilt fastnar för, det är vållränna, det är väl det vi håller på med lite till mans, vi springer så fort, att vi springer ifrån oss själva.