Låt dialekterna leva! Som Bror Tommy Borgström - skådespelare och teaterchef - skriver i texthäftet till sin CD Pågen sidder ve sin marengröd. En snes skånska bygdemålsdikter: "Som skådespelare har jag aldrig förstått varför vi i Sverige, till skillnad mot t ex i engelsk teater, inte använder oss mer av dialekter på scen. Det kan ge en så härlig färg och must i bygget av karaktären." På den nya skivan har BTB läst in ett antal dikter som egentligen har sitt ursprung i andra delar av Skåne än just Ystad, där han är född och mestadels verksam. För säkerhets skull har han stuvat om dem till "sin" skånska: "Hår ful sjunger me sin näbb." Här möter vi självklara namn som Birgit Lindström, Daniel Rydsjö, Nils Ludvig och Elly Hallgren - alla mästare när det handlar om att skriva på bygdemål. Deras dikter blir till hela små historier. Som den lilla haikun på österlenska av Birgit Lindström:

"Nån e vä dören å vil inj.
Gla yppnar ja.
Nä, bara katten."

Ordlistan i texthäftet behövs, särskilt om man inte har växt upp med skånska dialekter, men allt är lättare att förstå om man verkligen lyssnar till texten. Bror Tommy förmedlar dikterna på sitt oefterhärmliga sätt och mellan inslagen får vi korta musikinslag av Tomas Elfstadius. Dialekter var det, ja. Så mycket mer målande de ofta är jämfört med vårdad nutida svenska. Ett ord som jag fastnade för var vållränna, som betyder jäkta. "Här e engen varld o vållränna i, sir allti Hans Annorsa Haugen", heter det i Daniel Rydsjös Illen e lös!

En skiva att bli glad av - eller kanske lite sentimental inför tidens gång och kulturer som försvinner?